måndag, maj 22, 2006

Will the real Johan Ingarö please stand up?

Jag vet inte var jag ska börja riktigt. Det som jag själv visserligen upplevde som en drastisk förändring av min livssituation, alltså det som hände efter att danielssonkampanjen havererade och min uppdragsgivare lämnade mig helt utan back-up: mitt avhopp och påföljande vämjelsekänsla inför partipolitik i allmänhet och organiserad liberalism i synnerhet, var bara ett förskalv.

Nu svämmar den svenska bloggankdammen över av referenser till en viss Kapar´n som numera driver den här sidan. Det lät ju löjligt och ologiskt till en början men allt eftersom kommentarerna fortsatte och expressen till och med fått en dementi från en "Johan Ingarö" så började tankarna svindla.

Är jag/vi flera? Har vi/jag aldrig existerat mer en som en valstrategisk blunder? Är vi egentligen alla Johan?

Rent krasst vetenskapligt är det ju möjligt att danielssonaffärens enorma omfattning utlöste en så kallad "discontinuity in the time-space continuum" och helt enkelt frigjorde det som var personen Johan Ingarö från hans/mitt medvetande som fortsätter bloggandet utan alla de hinder som det mänskliga köttet satte i vägen för fritt tänkande. Det låter kanske som att man borde vara medveten om hurvida man är mänsklig eller ett stråtrövande digitalt intellekt men dom flesta av er har inte varit i min(?) situation (vill jag hoppas). Jag vet att jag har minnen och sånt men är tveksam på deras ursprung: en barndom kan man numera googla fram på 0.007 sekunder utan att den förefaller mer påhittad än någon annans.

Jag lär få återkomma i den här frågan.
Ciao

lördag, maj 20, 2006

Ärligt talat

Det känns som jag vaknat upp ur en lång törnrosasömn. Var det verkligen politik jag sysslade med i (fp)? Det slog mig som en gatsten i pannan att riksdagspartiernas ambitioner inte går längre än att få administrera staten och sitta vid makten, jag var medlem i en yrkespolitikerkår som skrämdes av alla tecken på självaktivitet hos befolkningen. Men nu är det över med det: det enda parti jag kan tänka mig förknippas med i framtiden är Osynliga Partiet.

Ett parti utan medlemmar för en partimedlem utan parti. Det känns verkligen som jag har hittat rätt nu, bloggandet blir nog lite mer sporadiskt från och med nu. Men jag rapporterar självklart in alla segrar som vi vinner ute i vardagen.

Ciao!
Yours truly
En av många Johan som tröttnat

fredag, maj 19, 2006

Jag hoppar av (fp) idag

Reinfeldt, Eduards och vad allt egentligen handlar om

På flashback har det nu dykt upp nya uppgifter i fallet Eduards. En kvällstidningsjournalist skriver där att det i själva verket var Eduards som var Reinfeldts svartbetalda hembiträde, och på annandagen var hon hos Reinfeldt och skurade överklassens toaletter, sjungandes Det Nya Arbetarpartiets Lov.

Lars Danielssons pressekreterare väntas presentera ytterligare uppgifter i fallet efter helgen.